Har tänkt att jag ska börja skriva ett par inlägg som ska handla om vad man bör tänka på, och varför, om man vill ha en hållbar häst.

Jag är emot skarpa bett. Om det nu är så att man behöver rida sin häst på skarpa bett tycker jag att man ska se över sin ridning och hästens lydighet och utbildning.
Är en häst riden rätt och ryttaren duktig så ska inte skarpa bett behövas. I min mening är skarpa bett oftast onödigt lidande för hästens del, och allt för många som egentligen inte behöver skarpa hävstångseffektsbett rider på dem.
Det kanske bara är jag, men visst ser man en massa skarpa bett på tävlingar (främst ponnytävlingar om man nu ska vara sådan), men likförbannat så sticker hästarna titt som tätt. Varför ska man då rida på ett skarpt bett, om man ändå inte kan hantera hästen? Varför ska man överhuvudtaget rida en häst som man inte klarar av att rida på mjukare bett? Varför vill man att hästen ska ta skada för att man själv inte klarar av den? Varför ska man låta sin egen okunnighet förstöra hästens mun? För mig tar frågorna egentligen aldrig slut, då jag aldrig för allt i världen skulle utsätta min häst för det.

Det är en sak om det behövs någon gång ibland, tex. vid uteritt eller om man inte hoppat på länge. Då kan jag förstå varför man väljer att rida på ett lite skarpare bett. Men ofta eller till och med hela tiden? Nej fy.
Speciellt om man är liten, då kan jag förstå om man vill ha ett skarpare bett. Jag är själv kort och vet hur det är att inte ha något att sitta tillbaka med. Men är man normallång eller för lång (haha hej ponnytävlingar igen) så ska det inte finnas någon anledningt till att rida på ett skrapt bett.

Ser jag en ryttare som rider på ett skarpt bett brukar jag oftast anta att den är okunnig. Tyvärr finns det ju även dem som antar att en ryttare som rider på skarpt bett är duktig. Men så är det verkligen inte. När man kan rida sin tokpigga häst ordentligt på rakt eller tredeleat bett, då är man duktig.

(vet att jag gjort ett sånt här inlägg tidigare för en väldans massa månader sedan, men gör ett nytt)

Jag räknar även in övriga bett med hisseffekt här. Diverse stångbett utan kedja osv.

Bett med port. (tungfrihet)
Dessa bett är vedervärdiga. Allt tryck hamnar på lanerna, vilket självklart bidrar till smärta och skador. När man tar i tyglarna reser sig bettet och porten trycker alltså i gommen. Då kommer hästen alltså att gapa. Och vad gör vi då? Jo, vi spänner in den med diverse remmar. Smärtsamt för hästen? Ja.
Förstår inte heller hur bettet ska fungera riktigt. Hästens tunga är ju inte sådär smal? Hur kan den då få mer frihet när den inte ens kan få igenom tungan där? Nä. Dumt tänkt.


Det sista bettet förstår jag absolut inte. Där har man ju till och med satt en droppe ivägen för porten? Hallå eller?

Tvådelade bett.
Då ett tvådelat bett har en brytpunkt i mitten kommer bettet att forma sig lite som ett V och peta hästen i gommen när man tar i tyglarna. Speciellt om bettet i fråga är för långt. Aj.

Waterford bett.
Det kanske bara är jag, men med såhär många brytpunkter måste det ju vara omöjligt för bettet att inte klämma, fastna, stöta i osv. någonstans i munnen?



Finns det något bett ni vägrar rida på?

När jag planerar Biscayas träningsschema brukar jag ha ett par saker i åtanke;

1. Hästens fysik och psyke. Orkar hästen med arbetet eller kommer dte att köra slut på den, fyskiskt som psykiskt? Får hästen arbeta för lite?
2. Rid ut ofta. Det är roligt, och alla hästar, unga som gamla, starka som svaga, mår bra av att få slappna av och komma ut i skogen. Jag brukar göra så att jag rider ut minst var tredje dag.
3. För mycket dressyr gör att hästen kan tappa motivationen. Jag rider dressyr max två dagar i rad.
4. Varieraaaa! Hör ihop lite med punkten ovanför. Men ridningen ska vara rolig för hästen. Nöt inte samma saker hela tiden.
5. Vad är mina mål? Vill du göra galoppirutetter är kanske inte skogsridning varje dag det mest optimala, vill man nå 120cm får man lägga in regelbundna hoppass istället för att baaara rida dressyr. osv. tex. Ganska uppenbara jämförelser nu men ah.
6. Gå mycket efter känsla. Känns det som att hästen är trött och okoncentrerad redan innan du suttit upp inför dressyrpasset? Rid ut istället! Är hästen lite extra stel när du planerat att rida ut? Rid igenom hästen innan och skritta ut sedan då! Det är inte hela världen om det inte blir som planerat.


Vad brukar ni tänka på när ni planerar era ridpass? :)

Tycker att ni kan bli lite bättre på att kommentera, visst har jag inte ens i närheten av så många läsare som jag hade under mina glansdagar, men jag har ändå relativt många, och ändå väldigt få som kommenterar? ):
Mycket roligare med kommentarer! Och jag är snäll_tjej93 och kommenterar för det mesta tillbaka, så kom igeeeeeeeeen.
Tråkmånsar alltså.

Jag har av tre anledningar valt att inte ta ut en sadelutprovare, och här är de anledningarna;

1. Det är mycket dyrare, ska de komma hit kostar det extra och jag har ingen som kan köra mig och hästen till en sadelutprovare heller.
2. Det finns för många "oseriösa" sadelutprovare. Ja, hur ofta hör man inte om sadelutprovare som bara vill få en att köpa den dyraste sadeln, även om det inte är den som ligger bäst? Något sådant vill jag verkligen inte bli utsatt för. Och även om jag nu efter ett års sadelprovande har skaffat mig lite kunskap om hur en sadel ska och inte ska ligga så skulle jag ju kunna säga ifrån, men inte värt att lägga pengar på något sådant. Fy skam. Och detta för mig även till anledning nummer tre;
3. Jag vill lära mig. Ja! Självklart vill jag lära mig hur sadlar ska ligga och inte ligga, och hur lär jag mig det bäst? Jo, genom att prova en massor av sadlar och fråga, titta, rida, granska och känna. Jag har provat så många sadlar jag kommit över. Plockat med mig från Skara Hästsport och provat andras sadlar, allt för att lära mig. Och kan mycket mer nu än vad jag kunde tidigare. Och det gör saker och ting lättare i framtiden när jag ska köpa nya sadlar och sådär, och vem vet, kanske känner jag för att bli sadelutprovare? Jag är en såndär som inte får nog av nya kunskaper, så det var en självklarhet för mig att lära mig detta ordentligt.


Men självklart är det ju jättebra om man kan hitta en seriös och ordentlig sadelutprovare som kan hjälpa en :)

Ja, alltså. Jag har alltid varit negativt inställd till det här med bloggtävlingar. Av dessa anledningar;
1. Finns ju vissa som lottar ut saker för typ 5000kr. Hur i hela har någon under 18 utan jobb råd med det? Och ingen vettig förälder ger sina barn 1000kr bara sådär som de kan ge bort till någon de inte känner. Kom igen småungar. Ni lurar ingen. Sponsortävlingar är dock okej!
2. En bra bloggare ska inte behöva köpa till sig läsare, eller hur? :)

Just sayin' liksommmm.
(och nej, jag säger inte heller att min blogg är roligast i världen osv. Men jag köper mig i alla fall inte läsare)

När det kommer till att sälja hästar tycker jag att det finns så oerhört mycket idiotiska anledningar. Här kommer de jag tycker är värst.
"Han saknar tävlingsbanorna" - Seriöst? haha nej, jag tror inte att det finns någon som helst chans att hästen skulle må dåligt av att inte få tävla. Visst kan den tycka att det är kul att tävla, men må dåligt för att den inte får göra det? Kom igen.
"Tjej 16-17år köper ponny två år senare säljs ponnyn pga. stor häst köp" - Jävla as. Vem fan köper en häst om man bara ska ha den i max två år? Varför köper man inte bara en stor häst direkt då? Och sedan, "åh älskar min ponny så mycket", ja, varför säljer du den då? Personligen så tycker jag ju att hästen borde vara viktigare än tävling, men det är väl bara jag uppenbarligen. Samma med "hästen trivs inte på tävlingsbanorna längre", jaha. Då är det väl du som har tävlat sönder den, as.

Att detta tävlande ska vara viktigare än hästen. Hur många av er som behandlar era hästar som slit och släng kommer ens att nå eliten va? Hur många av er satsar ens för att nå eliten? Precis. Inte alls många.

Vettiga anledningar till att sälja sin häst: Har inte råd, hinner inte med, har växt ur den storleksmässigt, kemin stämmer inte.

Min häst är min vän, inte något tävlingsredskap. Och jag köpte häst när jag var 16 och skulle fylla 17. Inte var jag dum och köpte mig en ponny, trots att jag är kort.

Sitter i skolan och skriver om hästens rörelseapparat. Hjälp vad komplicerade våra kära fyrbenta vänner är. Långa krångliga ord, krapalleder, seninlagrade muskler, skenben och allt jag vet inte vad. Hur ska jag lyckas komma ihåg allt detta? Jag har minne som en guldfisk.
Fast jag försöker lägga så mycket som möjligt på minnet, inte bara för att jag ska lyckas få godkänt, utan även för att jag vet att allt detta är bra att kunna så att jag ska kunna förstå hur min häst fungerar och så att jag kan använda detta när jag lägger upp ett träningscheman.

En av frågorna jag svarat på är; "Diskussion – vilken typ av träning skall man bedriva med en hobbyhäst/olika typer av tävlingshästar. "

För mig är det väldigt viktigt med varierad träning, oavsett gren. Inte bara för att alla delar av hästen behöver tränas, utan även för att hålla hästens motivation uppe (något jag har väldiga problem med min häst nu på vintern när man inte kan rida ute lika mycket och det ofta är många andra i ridhuset så att man inte kan plocka fram hinder eller longera och sådär) Sedan får man utgå lite ifrån vad man har för inriktning, för du får ju självklart inte en spänstig hopphäst om du bara hoppar en gång varannan månad. En hopphäst behöver hoppas relativt ofta och regelbundet så att den behåller sin spänst. Och du får inte en dressyrhäst med stora fina gångarter om du bara luffar runt i skogen och ja, ni förstår säkert min poäng.
Något som är viktigt att komma ihåg när man tränar sin häst är att muskler stärks snabbare än vad leder, skelett, senor osv. gör, därför är det viktigt att man lägger upp ett långsiktigt träningschema.

Lägger ni upp något träningsschema eller lullar ni mest runt? Och vad har ni för inriktning och mål med era hästar/eran ridning? :)

Själv så lägger jag upp ett schema på vår-sommar-höst, medan hon på vintern får lite halvvila.

Alltså. Missförstå mig inte, jag älskar ponnyakuten, Tobbe är en av mina största förebilder och jag tycker att det är superbra att de får hjälp med sina problem.
Men jag har precis sett andra avsnittet av ponnyakuten, och allvarligt talat, vad är det för ponnier som föräldrarna köper till sina barn? Vem köper en ponny som är okontrollerbar på framhoppningsbanan bara för att dens unge vill vinna tävlingar, och vem köper en ponny som studsar och inte kan stå still en sekund till sitt barn?
Jag förstår verkligen inte, jag hade tänkt efter flera gånger innan jag satte upp mina barn på sådana hästar.
Det verkar som att folk inte förstår hur farligt det är med ridsport. Trots att flertalet av barnen till och med hade ramlat av och skadat sig ordentligt. Vad ska de göra nästa gång ungarna ramlar av, och de kanske inte går lika bra?

Jag tycker verkligen att det är idioti. I min mening så är det verkligen, verkligen inte värt att riskera att sina barn skadas bara för att de ska kunna plocka rosetter på tävlingsbanan.
Dessutom, hästar som är så svåra lär ju bryta ner ungarnas självförtroende helt och bara göra allting mycket värre.

Nej, diss till föräldrar som köper alldeles för svåra ponnier till sina barn.


Dock så är det ju superbra att Tobbe tar sig an dessa barnen och hjälper dem innan något värre händer.

... Och nu menar jag inte till vikten.

Men har ni tänkt på att om någon säger att en smal tjejer är skitful och äcklig för att hon är smal så bryr sig ingen. Men säger man att en tjockis är äcklig, motbjudande osv. då jävlar blir det krig!
Precis så är det med 'vanliga' hästar och ridtravare.
Säger man något negativt om travare, då blir det kalabalik. Så himla löjligt. Travare kommer aldrig kunna nå samma nivå som ett halvblod (dock så finns det ju sämre och bättre hästar, men nu menar jag in general), och en tjockis kommer aldrig att vara lika attraktiv en en smalare människa (såvida man inte har någon konstig fetisch)

Nej, ge er seriöst. Kul att ni tycker om era travare. Personligen så skulle jag dock aldrig köpa en travare.

Jag får ofta höra att jag är överdriven när dte kommer till täcken. Både min och min systers häst är oklippta (pga. att jag inte haft tillgång till klippmaskin), och ändå har min systers häst ett 400g täcke och min har ett 260g täcke.
Hade mina hästar gått ute dygnet runt så att de hade fått ordentlig päls hade de säkerligen kunnat gå utan täcke utan problem. Men jag tycker att hästar som går in på nätterna _ska_ ha täcken på sig, om det nu inte är så att de är en grövre ras som alltid ser ut som mammutar. Men typ ridskolehästar (många av dem klipps ju vid bogen och halsen med) som inte har täcken? Fy så hemskt. Allra värst är det med hästar som inte har fri tillgång och ändå inte har täcke. Har de mat ute så kan de ändå hålla värmen lite bättre.
Sedan förstår även jag att en ridskola inte har råd att köpa ca 40 täcken så att alla får. Men ändå.

Vad tycker ni? <:

Biscaya i sitt JW-täcke

Tänkte skriva ett inlägg om vad jag tycker om dagens unghäst hantering, ska försöka fatta mig relativt kort.

Många som rider in sina hästar som tvååringar så att de ska få dem klara i tid till treårstestet.
- Detta är ren idioti enligt mig. När man sitter på en häst sitter man direkt på ryggraden. Då säger det väl sig självt att man inte ska sitta på en häst som fortfarande växer så pass mycket och har ett ganska så mjuk skelett? Detta är ren egoism, unghästar ska få vara unghästar, de ska inte sittas på förrän de är tre. Personligen tycker jag till och med att hästar inte ska ridas in innan de är fyra.
Man rider även in dem snabbt.
- Fick härom dagen höra att de red hästen "i alla gångarter på någon vecka", alltså 2-3 veckor. Det är att gå alldeles, alldeles för fort fram med en tvååring. Det är att gå för fort fram med vilken oinriden häst som helst. Notera även att hästen hon pratade om inte var sadelvan innan. Så även de gjorde de på dessa veckor.
Man låter dem inte vara unghästar.
- Har stött på alldeles för många fall där folk köper unghästar eller till och med föl och sedan behandlar dem som vuxna hästar. En unghäst har andra behov, det är ett faktum. En unghäst växer och behöver kuperade och stora hagar att ströva i så att de kan få ett starkt skelett och starka senor. En unghäst är omogen och lekfull och behöver andra unghästar att leka med. De ska inte stå inne i box den större delen av dygnet.

Det är lite om vad jag tycker. Vad tycker ni?

Jag går hästhållning, i 2an, så nästa år är det alltså dags för hästskötarexamen för min del, och jag är fullkomligt livrädd haha ): Började direkt i tvåan denna terminen, och jag har redan fått höra hundratals skräckhistorier från tidigare hästskötarexamen(s?). Så ah, jag tänker banne mig börja öva redan nu, för jag tänker inte få underkänt, aldrig aldrig.
Jag börjar kallsvettas bara jag tänker på hästskötarexamen, och att jag bara har cirkus ett på mig till det är dags.

Så, har ni gjort hästskötarexamen, och var det så svårt som min mentor vill att det ska verka vara?

Två av momenten i hästskötarexamen (longering och dekorativ hästvård)

Ni har antagligen tänkt på hur sjukt mycket fördomar det finns här i världen, inte minst inom ridsporten.
Personligen så är jag en väldigt fördomsfull människa, på gott och ont, tror alltid det värsta om människor tills de bevisat motsatsen.


Hoppryttare:
- Är alltid glada.
- Tycker jämt att dte går dåligt för sig själva, medans andra överöser dem med beröm, oavsett hur det gått.
- Rider alltid hästen innanför lodplan, och försöker inte göra något åt det.
- Tycker att dressyr är tråkigt.

Dressyrryttare:
- Är snobbiga.
- Tycker att varmblod är de enda rätta.
- Älskar att berätta för andra när de gör fel, men gör man rätt så säger de ingenting.
- Rider aldrig ut.
- Är livrädda för att hoppa.


Ponnytävlingsryttare:
- Är bortskämda, överlägsna och ofta elaka.
- Rider slarvigt.
- Har arga ponnymammor som hatar allt och alla.

Islandshästryttare:
- Har en gammal bil och en splitterny transport.
- Har små bjäbbiga hundar, typ jack russell.
- Kan bara rida gång, är värdelösa på både dressyr och hoppning.

Horsemanshipmänniskor:
- Vet alltid bäst.
- Tycker att alla som inte håller på med horsemanship är djurplågare.

Om det är något som irriterar mig så är det ryttare som har händerna lååångt isär, och sedan sitter och gör relativt skarpa förhållningar hela tiden, och forcerar ner hästen på tygeln. Det blir så fel, fel, fel! Det blir någon slags fusk-form, hästen böjer på nacken och folk verkar köpa det. Mer fokus på kroppen, jobbar hästen bakifrån och framåt, är den lyhörd, är ryggen lyft, trampar hästen under sig? Inte åh nu kröker hästen på nacken nu går den i form. Men vad händer så fort ni slutar dra och ha händerna brett isär? Jo, hästen kör upp huvudet och så bra var er form. Man ska inte ha händerna i höjd med knäna, de ska vara ganska tätt i hop, endast en liggande knytnäve ska få plats mellan era händer.
Jag tycker att det är helt sjukt att det är såhär ryttare lär sig rida. Och att folk som ser ryttare som gör på detta viset köper det. Gå på en GP-dressyrtävling, då lär ni minsann verkligen inte få se något sånt här. Gud, att det finns så många (hopp)ryttare som inte ens försöker lära sig rida dressyr. Ni borde skämmas. Det är era hästar som drabbas av detta i längden.

Ha en ordentlig framåtbjudning, en stadig kontakt och håll bettet levande genom att krama tyglarna med lillfingrarna, så får ni en ärlig form.

Jag avslutar med ett fint citat från Kyra Kyrklund:

Den senaste tiden har jag funderat oerhört mycket på vilka skillnader det är mellan stor häst & ponnyryttare. Så nu tänkte jag sktiva ett inlägg om mina tankar, och har ni något att tillägga, något ni håller med om, är det något ni reagerar på osv. så får ni hemskt gärna skriva en kommentar om det, för den senaste tiden har ni blivit otroligt dåliga på kommentera, och det är mycket roligare att skriva när man får lite respons!
Så here it goes:

När en ponnyryttare köper en ponny fokuserar man ofta på att hästen ska kunna hoppa höga höjder i hög fart. Ponnyns teknik är något som ofta glöms bort. Stam bryr man sig nästan aldrig om, renrasighet bryr man sig inte heller om. Man ska vinna, det är inte så viktigt med en häst som klättrar i klasserna för att den hoppar bra, då vill man hellre ha en ponny som kastar sig över hindrena i full fart utan att riva, även om det inte är så högt.
När det kommer till dressyrponnyer känns det som man tänker mycket på steg osv. Man är mycket noggrannare när man köper dressyrponny än när man köper hopponny.
Köper man en häst så kollar man mer på tekniken, och inte vad hästen har gjort eller vad den kan, utan vad den kommer att kunna göra. Hästen behöver inte vara den snabbaste, att den har en bra teknik är mycket viktigare. Stam är även viktigt när du köper stor häst. Man läser och läser om de olika hingstarna och bara hoppas på att man kommer hitta en häst efter sin favorithingst.
Samma gäller dressyhästar, man är noggrann med stam, steg & hela köret.

På ponnytävlingar är framridning & framhoppning ofta helt snurrig, ingen håller koll på någon annan än sig själv. Man ser ponnyer som nästan krockar, eller ännu värre, krockar på varje tävling.
På hästtävlingar händer det också att det är kaos. Men jag har aldrig varit med om att det nått den nivån det gör på ponnytävlingar.
På tävlingsbanan är det också kaos när det kommer till ponnys. Det är sällan det är någon som helst harmoni mellan ponny & ryttare, man bara flänger, styr & gasar. Att sakta ner verkar inte finnas i vissa ryttares ordföråd ens. Jag håller andan när dte är omhoppningar. Jag sitter på läktaren och är livrädd för att ponnyn ska skadas för att ryttaren är en idiot.
På hästtävlingar känns det som att en bra och trevligritt är viktigare än att vinna. Även när ryttaren gasar så når det aldrig nivån som ponnyryttare gör. Ritten verkar alltid vara noggrannt planerad, och även om hästen är pigg och hetsig så tar man det lugnt.

Vid sidan av en ponnyryttare finns det alltid en ponnymamma. Ibland är de trevliga, men oftast är ponnymamman lika mycket ute efter vinsten som sitt barn. De köper dyra ponnyer som deras barn egentligen inte klarar av. Mamman snackar ofta lika mycket skit som barnen gör, de saboterar och ska pika sitt barns motståndare så fort de får chansen.
Vid sidan av en hästryttare finns dte självklart också en mamma. Och skitsnack finns ju med, men inte alls på samma nivå. Man klarar av att glädjas åt andras vinster, till en viss del i alla fall.

Jag har varit med om ponnyryttare som kastat tyglarna till sin mamma och sagt "att den jävla skit hästen ska slaktas". Jag har varit med om ponnyryttare som spöat sina hästar efter att de kommit ut från banan. Jag har varit med om mammor som gjort det samma.
Jag har aldrig varit med om en hästryttare som gjort så. Däremot har jag varit med om hästryttare som fått stopp och rivningar, men som ändå gått ut från banan med ett leende, för de hade ju kommit runt i alla fall!

Ponnyn på bilden heter Dizney, bilden är från SM-02, och det är inte min bild. Men ponnyn är stört fin i alla fall!

Ibland ångrar jag att jag inte tog tillvara på min ponnytid. Men ju mer jag tänker på det, desto mer är jag glad att jag hoppade över den.
Sedan ska ni ha i åtanke att det alltid finns undantag, det är inget jag inte är medveten om, så det behöver ni inte säga hundra gånger.
Observera att inlägget är slarvigt skrivet, och jag orkar inte läsa igenom dte.

Om det är något jag tycker är riktigt vidrigt så är det päls. Jag förstår mig verkligen inte på de ondskefulla människor som kan med att bära päls, speciellt inte de som vet hur pälsindustrin faktiskt fungerar.
För det första tycker jag inte att det är ett dugg snyggt, inte ens fuskpäls, jag har aldrig riktigt förstått grejen med det. Kom igen liksom, vi bar päls på stenåldern. Det är 2000talet nu.
För det andra så är pälsindustrin lika smutsig och vidrig som köttindustrin. Visste ni tex. att man hänger djuren upp & ner, och sedan flår dem levande, så att pälsen ska vara finare?
Och sedan så har vi ju det hela med minkfarmarna, så himla elakt och groteskt! Hur kan man med att köpa päls efter att ha sett de bilderna? Och det värsta är ju att här i Sverige har vi ju ändå vad många ser som en bra djurhantering (enligt mig är den långt ifrån bra), så tänk då på hur det är på andra platser i världen?
Irland håller på och stänger (eller kanske har de redan stängt ner dem?) ner sina pälsfarmar, och den senaste rapporten från våra svenska pälsfarmar visar att vi borde göra det samma, för djurplågeri är aldrig okej.

Det är ingen hemlighet att ridsporten är en sport som kräver en ganska ordentlig inkomst. Och ja, det är inte heller en hemlighet att de flesta med mycket, mycket pengar är moderater. Många som håller på med hästsport tycker även om andra djur. Alliansen däremot, de hatar djur.
Och vad baserar jag mitt påstående på? Jo:
1. Alla partiledare i Alliansen, utom Leijonborg, vill lägga ner Djurskyddsmyndigheten.
2. Allihopa är för pälsfarmer, de tycker till och med att det är ett måste att ha pälsfarmar i Sverige.
3. Moderaterna vill inte heller göra något åt tillståndet i minkfarmarna (inte har ni väl missat mink-skandalen?)
4. Alliansen har minskat antalet djurskyddsinspektörer markant, många påstår att det var detta som gjorde att man lät det gå så långt som det gick i minkfarmarna.
5. De vill ha kvar djurförsök.
6. Moderaterna: "Både när det gäller utevistelse och kastrering vill vi avvakta den pågående översynen av djurskyddet" ang. grishållning.
osvosv. Listan kan göras ännu längre, men det har jag inte tid med, jag tror att ni förstått vad jag vill få fram.
Så rösta med hjärtat, inte efter hur mycket mer pengar du vill ha. Du är inte den enda individen på jorden, rösta rödgrönt!