Den senaste tiden har jag funderat oerhört mycket på vilka skillnader det är mellan stor häst & ponnyryttare. Så nu tänkte jag sktiva ett inlägg om mina tankar, och har ni något att tillägga, något ni håller med om, är det något ni reagerar på osv. så får ni hemskt gärna skriva en kommentar om det, för den senaste tiden har ni blivit otroligt dåliga på kommentera, och det är mycket roligare att skriva när man får lite respons!
Så here it goes:

När en ponnyryttare köper en ponny fokuserar man ofta på att hästen ska kunna hoppa höga höjder i hög fart. Ponnyns teknik är något som ofta glöms bort. Stam bryr man sig nästan aldrig om, renrasighet bryr man sig inte heller om. Man ska vinna, det är inte så viktigt med en häst som klättrar i klasserna för att den hoppar bra, då vill man hellre ha en ponny som kastar sig över hindrena i full fart utan att riva, även om det inte är så högt.
När det kommer till dressyrponnyer känns det som man tänker mycket på steg osv. Man är mycket noggrannare när man köper dressyrponny än när man köper hopponny.
Köper man en häst så kollar man mer på tekniken, och inte vad hästen har gjort eller vad den kan, utan vad den kommer att kunna göra. Hästen behöver inte vara den snabbaste, att den har en bra teknik är mycket viktigare. Stam är även viktigt när du köper stor häst. Man läser och läser om de olika hingstarna och bara hoppas på att man kommer hitta en häst efter sin favorithingst.
Samma gäller dressyhästar, man är noggrann med stam, steg & hela köret.

På ponnytävlingar är framridning & framhoppning ofta helt snurrig, ingen håller koll på någon annan än sig själv. Man ser ponnyer som nästan krockar, eller ännu värre, krockar på varje tävling.
På hästtävlingar händer det också att det är kaos. Men jag har aldrig varit med om att det nått den nivån det gör på ponnytävlingar.
På tävlingsbanan är det också kaos när det kommer till ponnys. Det är sällan det är någon som helst harmoni mellan ponny & ryttare, man bara flänger, styr & gasar. Att sakta ner verkar inte finnas i vissa ryttares ordföråd ens. Jag håller andan när dte är omhoppningar. Jag sitter på läktaren och är livrädd för att ponnyn ska skadas för att ryttaren är en idiot.
På hästtävlingar känns det som att en bra och trevligritt är viktigare än att vinna. Även när ryttaren gasar så når det aldrig nivån som ponnyryttare gör. Ritten verkar alltid vara noggrannt planerad, och även om hästen är pigg och hetsig så tar man det lugnt.

Vid sidan av en ponnyryttare finns det alltid en ponnymamma. Ibland är de trevliga, men oftast är ponnymamman lika mycket ute efter vinsten som sitt barn. De köper dyra ponnyer som deras barn egentligen inte klarar av. Mamman snackar ofta lika mycket skit som barnen gör, de saboterar och ska pika sitt barns motståndare så fort de får chansen.
Vid sidan av en hästryttare finns dte självklart också en mamma. Och skitsnack finns ju med, men inte alls på samma nivå. Man klarar av att glädjas åt andras vinster, till en viss del i alla fall.

Jag har varit med om ponnyryttare som kastat tyglarna till sin mamma och sagt "att den jävla skit hästen ska slaktas". Jag har varit med om ponnyryttare som spöat sina hästar efter att de kommit ut från banan. Jag har varit med om mammor som gjort det samma.
Jag har aldrig varit med om en hästryttare som gjort så. Däremot har jag varit med om hästryttare som fått stopp och rivningar, men som ändå gått ut från banan med ett leende, för de hade ju kommit runt i alla fall!

Ponnyn på bilden heter Dizney, bilden är från SM-02, och det är inte min bild. Men ponnyn är stört fin i alla fall!

Ibland ångrar jag att jag inte tog tillvara på min ponnytid. Men ju mer jag tänker på det, desto mer är jag glad att jag hoppade över den.
Sedan ska ni ha i åtanke att det alltid finns undantag, det är inget jag inte är medveten om, så det behöver ni inte säga hundra gånger.
Observera att inlägget är slarvigt skrivet, och jag orkar inte läsa igenom dte.