Trodde att hon skulle vara superstel så att jag behövde rida igenom henne ordentligt, men icke sa nicke, trots brunst så gick hon som en klocka. Helt fantastiskt mjuk och följsam. Hela det där "sega" med henne ahr börjat lossna med, känns som att hon blir mer och mer framåt för varje ridpass.
I slutet så bestämde jag mig för att jobba i nedsittning, brukar bara sitta ner lite eftersom hon blir koko när jag sitter ner, bara kör upp huvudet och gasar och vill inte alls vara med. Ingen aning om vad det beror på. Men det tog en stund innan hon slappnade av i alla fall. Och jag kan nu konstantera att min sadel är för jävlig att sitta ner i. Vill ha ut en sadelutprovare NU, så att jag kan få en dressyr och en hoppsadel ): Men ja, det lär ju dröja nu, så får väl nöja mig ett tag.
Red ganska slappt idag igen. Men från och med nästa vecka ska jag börja lägga upp ett ordentligt schema, så att det inte blir mer sådana här slöpass.
Imorgon blir det hoppning, hoppas att hon kommer ihåg hur man gör. Hon är ju inte hoppad på hela sommaren haha
.
Förresten så städades det i stallet idag, så det har blivit väldigt mycket finare, hiderstöden är tillbaka, och tydligen ska hästarna gå på bete tills september typ, galet härligt för dem!

Idag blev det dubbla ridpass, ett på Biscaya och ett på Krabat, för min syster är väldigt nedstämd nu efter pappas död och orkar inte riktigt med att rida. För mig är det bara bra att hon inte rider, för jag mår så väldigt mycket bättre i stallet.

Idag var hästen helt superduper klockren! Bakkärran fungerade riktigt bra idag, så idag gick hon nästan ingenting innanför hand. Jobbade med framdelsvändningarna idag, och det gick riktigt bra, hon börjar bli väldigt duktig på det nu. Körde även början till bakdelsvändning, och det är hon till och med ännu bättre på.

Idag var Biscaya superhärlig, sådär klockren och fin. Gjorde inget speciellt, red bara igenom henne, fokuserade mer på att hjälpa min syster med Krabat idag, de har haft lite problem den senaste tiden nämligen. Men så fort jag fick min syster att fokusera på sin ridning så blev han superfin, stadig form, luftiga steg, pigg & positiv överlag. Det var härligt att se. Och nu vet jag varför hon haft svårt för galoppen med, hon sätter sig inte ner innan hon fattar, klart det blir svårt då ): Så hon får träna på att sitta ner nu framöver.
På Biscaya måste jag träna på att hon ska gå fram, fram, fram, hon blir lite seg ibland, dock så går hon ändå fram till bettet, men jag tycker att hon behöver en bättre bjudning.

Idag hade jag planerat att rida ut ordentligt för första gången sedan jag ramlade av och slog i ryggen. Fast jag glömde ridvästen hemma, och jag var lite orolig över att rida ut igen.... Men jag red ut ändå. Red dock en ganska kort runda, ungefär 20min, men det var mycket klättring, så Biscaya blev ganska trött ändå. Galopperade ingen, och travade inte så värst mycket.
Det hade börjat skymma, så det var inte så fasligt mycket insekter & så, såg inte en enda blinning :D Dock så lyckades jag få ett par myggbett.

Idag körde jag westernstyle utan nosgrimma, och det trivdes Biscaya inte på alls! Hon vägrade stå stilla, kastade med huvudet och hade sig. Hon reste sig till och med för att hon blev så arg på mig. Undra varför, dom borde ju tycka att dte är skönare utan nosgrimma?

Igår blev det ett pass i ridhuset, som vanlig haha. Får skuldkänslor över att jag inte rider ur så ofta, rider bara ut en gång i veckan typ. Fast i och för sig så brukar jag skritta av henne ute. Det borde väl räknas lite i alla fall?

Redan när jag tog in Biscaya så märkte jag att hon skulle vara väldigt pigg och framåt, för första gången någonsin så behövde jag inte släpa in henne från hagen (spelar ingen roll om hon varit själv i hagen eller om hon lämnat någon i hagen, har alltid fått släpa in henne) Idag gick hon bredvid mig, öronen spetsade och jag kunde gå i takten jag brukar gå! Så härligt, hon har blivit så annorlunda sedan jag fick henne.

Idag blev det ytterligare ett dressyrpass, och Biscaya hade en sån där dålig dag då hon gick emot mig, trängde emot skänkeln och var allmänt motsträvig. Blev så arg på henne. La massa små volter, åt det hållet hon trängde, och då brukar det släppa, men det gjorde det inte ändå. Blev så sjukt irriterad. Sedan vägrade hon ställa med. Och så fort jag sa till henne blev hon jättearg på mig och bara åh. Hon verkligen vägrade lyssna. Ston är så galet jobbiga ibland (även om jag föredrar ston, de har oftast mer personlighet)
Så jag körde på myyyyycket sidförande, öka och minska volten, skänkelvikningar, framdelsvändningar, och några "början till bakdelsvändning"-övningar, då släppte det lite.
Avslutade med galoppfattningar, gick typ två steg på tredje försöket, så jag var nöjd! Och hon var ändå galet lösgjord, trampade under sig och på slutet gick hon fram väldigt fint med, även om hon var motsträvig.

Jag hatar sånna här dåliga dagar, speciellt när det går så långt att man blir så arg att man drar till dom i munnen (fy, det gjorde jag idag, aldrig mer) eller använder spöt ordentligt. Jag gråter seriöst alltid efter att jag blivit arg på henne ): Även om jag inte gjort något elakt mot henne. Vill verkligen inte vara arg på henne, vill att allt ska fungera och vara helt superbra, regnbågar och fjärliar och hela alltet </3
Nej fy, jag tror att jag måste sluta låta henne komma undan så ofta som jag låter henne komma undan.

Vill att min tränare ska sluta vara bortrest. Jag behöver henne nu.

Och jag ska försöka få med mig hästen upp till ridskolan någon dag, derras ridhus är mycket större, så där kan jag träna galoppfattningar! Fast jag väntar nog tills Åsa är hemma, så kan jag träna galoppfattningarna för henne, också kan hon sitta upp lite.

Red i ridhuset, men hann bara skritta fram och trava fram lite, sedan började jag må sjuuukt illa. Så jag bestämde mig för att skritta ut en bit. Det ville dock inte Biscaya, så hon började krångla sådär dumt igen. Reste sig, försökte backa ner för en asbrant backe, och när hon upptäckte att jag lyckades hålla henne ifrån att göra det så började hon kasta sig mot den istället, så jag vågade inte bråka med henne mer, så jag vände, trots att jag aldrig gör dte egentligen. Men jag ville inte ramla ner med hästen för backen ):

Seriöst, jag blir så sjukt trött på henne, vad fan håller hon på med?

Red ganska lugnt idag, mest voltarbete, mycket ställning och sådant. Hon var fin, lite tjafsig stundvis, men överlag så var hon fin. Gick lite innanför hand med @: Och då var jag ändå väldigt noggrann med att hon gick fram till bettet och bjöd på med bakdelen ordentligt. Aja, antar att det beror på att hon inte riktigt orkar bära upp sig ordentligt. Fast det känns ändå som att hon bär upp ryggen och trampar under sig? Åh, så konstigt. Vill att Åsa ska komma hem så att hon kan hjälpa mig med det här ):

Jag somnade direkt när jag kom hem igår, så hann inte blogga ):

Idag hade jag planerat att rida ut med min syster, och sedan rida igenom henne på banan.
Men så blev det inte.
Tog i alla fall en galopp i skogen, men Biscaya blir knäpp när Krabat är med, så hon började bocka och ha sig. Så jag struntade i det.
När vi var på väg hem fick hon ett av sina ryck, hon sparkar bakut, får mig i obalans och kastar sig sedan åt sidan. Hon blev inte rädd, så antingen var hon bara elak eller så var det en blinning. Jag hoppas att det var en blinning.
I alla fall så ramlade jag av, och marken var riktigt hård, så jag slog mig rejält, nedre delen av ryggen och rumpan gör jätteont ):
Jag fastnade dessutom i stigbygeln, så mamma blev livrädd, så nu betalar hon ett par soft up stigbyglar till mig! Blir nog inte förens nästa månad dock. Men dte känns bra med ett par stigbyglar som man vet att man inte kan fastna i. Och de är ju sjukt snygga! Ska sätta mig och fundera över vilken färg jag vill ha nu.

Jag kan inte gå ordentligt, kan knappt sätta mig ner, och jag kan verkligen inte böja mig ner.
Så det blir nog longering i några dagar nu, för hon måste ju få röra på sig ändå, eller om jag ber någon komma och rida på henne.
Har knaprat smärtstillande hela dagen, men det hjälper nästan inget. Fast det gör så ont att jag är glad för all lindring jag kan få.
Mamma tog dessutom ett par bilder efteråt, dem får ni se imorgon!

Ajaj ):

Red för Åsa idag. Sista lektionen innan hon åker på semester ): Vet inte riktigt hur länge hon blir borta. Blir hon borta länge kommer jag att rida för min fd. ridlärare så länge, Evelina.


Vi fokuserade på att få Biscaya så lösgjord som möjligt igen, red mycket på voltspår, tagen bakdel, denna gången förstod hon direkt vad hon skulle göra! Hon blev riktigt lösgjord idag, hon lossnade till och med i traven, formen var nästan stadig, även om hon hade lite svårt att bära sig.

Ibland rinner hon dock iväg från mig, och jag har dragit på mig en ful "ridskole-ovana", jag lutar mig inåt när jag rider på volter. Jag har verkligen försökt bli av med denna ovanan, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det, någon som har något tips?
Sedan så är det det vanliga med mina hälar, dock så har det blivit oerhört mycket bättre!

Det var helt galet varmt idag med, vet inte vem som var svettigast, jag eller hästen?
Imorgon får hon stå igen, eftersom vi red ganska hårt, och det är så himla varmt. Spelar ingen roll vilken tid man rider. Det är läskigt varmt ändå. I vanliga fall brukar jag rida på kvällen, och det brukar inte vara så farligt, men idag var det bara sjukt.

Idag gick det både bra och dåligt, red ut i alla fall, hon var väldigt pigg, och väldigt tittig. Inte en speciellt bra kombination.
Först blev hon livrädd för fåren, men efter lite övertalning tog vi oss förbi dom, och sedan gick det utan problem, tills det kom kor, sedan ensilagebalar, men det tog vi oss förbi fort, och sedan kom vi till ett pyttelitet samhälle. Och precis innan vi var ute så började hon dumma sig. Hon VÄGRADE gå. Verkligen totalvägrade. Jag satt av och ledde en bit, men så fort jag satt upp så började hon igen.
Hon reste sig, och backade in i ett staket, där det var taggtråd överst, då fick jag lite panik, och tänkte "okej, jag rider tillbaka en bit och vänder sedan", men icke, jag kunde inte ens vända tillbaka, hon backade bara in mer i staketet, och då blir det ju liksom farligt, hon kunde ju fastnat och shit.
Slutade med att jag fick dra asmycket i ena tygeln, och sparka med skänkeln, så att hon blev tvungen att svänga bakdelen.

Sedan, helt plötsligt så släppte det bara. Och hon gick framåt som om inget hade hänt.
Vi red igenom Eggby, där hände det massor, folk klippte gräsmattor, barn skrek, osv. Men då var hon inte rädd för något, så dte var ju bra!
Sedan tog vi en galopp upp för en backe strax innan vi var hemma, gick super, hon fattade direkt!



Alltså fy, fick använda spöt jättemycket, har världens skuldkänslor nu, använder nästan aldrig spöt ): Slår aldrig hästar överhuvudtaget, så länge det inte finns en risk att någon av oss, eller någon annan skadas, och det var precis det Biscaya utsatte mig, sig själv och andra för.
Det är tur att hästar inte är långsinta.
Och det värsta är att hon inte var rädd för något, då hade jag kunnat låtit henne komma undan, men hon var bara tjurskallig och elak. Och hade jag suttit av och lett henne så hade det blivit likadant så fort jag satt upp igen, och hade jag lett henne hela vägen hem hade hon gjort likadant nästa gång. Usch, vad fan ska man göra i en sån här situation? Jag vill verkligen inte behöva använda spöt så mycket för att hon ska gå framåt.
Hon gjorde såhär precis när jag fått henne, och hon gjorde såhär precis efter att hon stått efter fölet, men nu har hon ju inte stått? ):

och idag hade hon på sig;
- Pullarträns
- GlenGordon martingal
- Eskadron boots
- JW senskydd fram, JW skrykkappor bak
- Padd
- Sadel
- Schabrak
- Tredelat sötmalms bett

Gammal bild.

Idag gick det superbra! Allt var helt rätt, vi gjorde flera skänkelvikningar, där bakdelen var med! Och hon lossnade superfint i traven.
Men bäst av allt; Galoppen släppte. Efter två försök galopperade vi en hel långsida! Det är det längsta vi galopperat inomhus.  Vi tog halva kortsidan med, men efter det tyckte hon att dte blev jobbigt och bröt av.
Efteråt så var hon ganska svettig, vilket är bra, då vet jag att hon har jobbat!

Vad gick bra: Hon var väldigt uppmärksam, och mina händer höll sig rätt hela passet.
Att tänka på tills nästa gång: Trampa ner hälarna lite mer, och se till att hon är framme för skänkeln och inte saktar ner då och då.


Är supernöjd!

Idag hade jag tänkt ta det lungt och inte kräva så värst mycket av henne, bara rida lite volter och sådant.
Och självklart så funkade i princip ingenting. Hon var okoncentrerad och tänkte på allt annat än det hon skulle göra,inte ens när jag blev arg så skärpte hon sig. Huvudet var rakt upp i luften i princip hela tiden, till och med i skritten. Hon gick emot skänkeln och hade sig. Var så himla arg, detta är första gången som det gått riktigt dåligt för oss.

Jag gav i alla fall upp, och bestämde mig för att få henne galoppera minst två steg, och det gjorde hon, sedan travade jag av henne. Då hade hon lite finare form!

Hon var ganska svettig efteråt, så jag funderar på att låta henne stå imorgon.



Imorse hade hon fastnat i tråden, jag vet inte hur hon lyckats riktigt, men hon satt fast med bakhoven när min syster kom ut till stallet imorse. Dock så hade hon inte panik eller något, hon stod bara helt lugnt och betade. Så konstig, vilken annan häst som helst hade fått panik, men min bara stod där hahah.
Hon skadade sig inte mer än att hon skavt bort lite päls.
Och nu har dom satt på elen, så det lär inte hända igen.

Idag har det gått ganska bra faktiskt.
Vi fortsatte där vi var innan, mycket skänkelvikningar, mycket tempoväxlingar osv. Hon tar fortfarande inte med sig bakdelen riktigt, men idag lyckades jag få till det några få steg! Blir supernöjd, sedan blev hon arg och försökte springa ifrån yttertygeln istället. Men skänkelvikningarna var betydligt bättre än vad de brukar vara.
Sedan red jag på volten, med bakdelen utanför, det tyckte hon var väldigt jobbigt, så hon tjafsade emot innerskänkeln och drog sig inåt istället.
Vi slutade med ett par framdelsvändningar, hon var lite trött, så det gick väl sisådär, men framdelsvändningar vet jag att hon brukar göra utan problem i vanliga fall, så jag brydde mig inte så värst mycket.

Åsa tyckte att vi skulle spara galoppen tills nästa vecka, eftersom hon stått några dagar, och eftersom hon blev så trött. Så det struntade vi i.

Jag har även upptäckt att vänstervarvet är väldigt mycket svårare för henne, så det blir mycket, mycket skänkelvikningar undan vänster skänkel tills nästa vecka.


Efteråt så löslongerade jag Krabat så att han skulle få springa av sig. Han sprang som en tok.



Kommer att slänga upp ett par bilder sedan, tagna innan jag satt upp, så får ni se hur hon ser ut i kroppen nu.
Hon har blivit jättebukig nu när hon går på betet, men ändå så ser man revbenen, och hon har i princip ingen hals alls. Helskumt.

Idag bestämde jag mig för att rida ut. Biscaya var superfin, hon älskar uteritter. Hon var helt galet pigg, och inte så farligt tittig. Mycket bättre att rida ut själv på henne, än att ha med någon annan.

Red i alla fall ganska långt, gjorde lite skänkelvikningar längst vägen, och dte gjorde hon bra, bättre än i ridhuset.
Sedan försökte jag galoppera så mycket som möjligt med, och det var inga problem. Hon fattade galoppen utan att tjafsa, och fort gick det! Fick nästan inte stopp på henne.
Vi red mycket i backar med, det är oundvikligt, eftersom vi red på berget.

På hemvägen stannade hon och försökte vända tillbaka inåt skogen hela tiden, hon ville verkligen inte hem alls. Ska ta en långritt på henne någon dag i helgen.




Snart kommer en vän till mig hit, härligt!

Red för Åsa idag.
Vi fokuserade mest på att få henne så lösgjord som möjligt, och det gick ganska bra, red mycket skänkelvikningar, hon tar inte med sig bakdelen, men hon tog inte med sig bakdelen alls, det är dock okej, hon har ju inte gjort så värst mycket skänkelvikningar i sitt liv, så jag var nöjd om hon fick med sig bakdelen något steg bara.
I slutet blev hon dock trött, och då sprang hon bara iväg och körde upp huvudet.
Red även mycket på mittvolten, det är faktiskt ganska svårt, med tanke på att Biscaya lätt faller både inåt och utåt då och då, så det blev starka skänklar som gällde.

Sedan tog vi tag i galoppen, det tog något varv, men sedan galopperade hon nästan en hel långsida!


Imorgon ska jag nog försöka få till några galoppfattningar till, antingen så rider jag ut, eller så tar jag det i ridhuset igen. Eller så fortsätter vi på skänkelvikningarna, kan ju göra skänkelvikningar längst med vägen.