Idag blev det ytterligare ett dressyrpass, och Biscaya hade en sån där dålig dag då hon gick emot mig, trängde emot skänkeln och var allmänt motsträvig. Blev så arg på henne. La massa små volter, åt det hållet hon trängde, och då brukar det släppa, men det gjorde det inte ändå. Blev så sjukt irriterad. Sedan vägrade hon ställa med. Och så fort jag sa till henne blev hon jättearg på mig och bara åh. Hon verkligen vägrade lyssna. Ston är så galet jobbiga ibland (även om jag föredrar ston, de har oftast mer personlighet)
Så jag körde på myyyyycket sidförande, öka och minska volten, skänkelvikningar, framdelsvändningar, och några "början till bakdelsvändning"-övningar, då släppte det lite.
Avslutade med galoppfattningar, gick typ två steg på tredje försöket, så jag var nöjd! Och hon var ändå galet lösgjord, trampade under sig och på slutet gick hon fram väldigt fint med, även om hon var motsträvig.

Jag hatar sånna här dåliga dagar, speciellt när det går så långt att man blir så arg att man drar till dom i munnen (fy, det gjorde jag idag, aldrig mer) eller använder spöt ordentligt. Jag gråter seriöst alltid efter att jag blivit arg på henne ): Även om jag inte gjort något elakt mot henne. Vill verkligen inte vara arg på henne, vill att allt ska fungera och vara helt superbra, regnbågar och fjärliar och hela alltet </3
Nej fy, jag tror att jag måste sluta låta henne komma undan så ofta som jag låter henne komma undan.

Vill att min tränare ska sluta vara bortrest. Jag behöver henne nu.

Och jag ska försöka få med mig hästen upp till ridskolan någon dag, derras ridhus är mycket större, så där kan jag träna galoppfattningar! Fast jag väntar nog tills Åsa är hemma, så kan jag träna galoppfattningarna för henne, också kan hon sitta upp lite.