Jag minns när jag var liten, varenda sekund på hästryggen var ren och skär lycka. Oavsett vad det var för häst. Det kunde vara en travare, en shettis, en fjording eller ett halvblod, alla hästar var hästar, oavsett ras och utseende.
Nu för tiden duger det absolut inte med vilken häst som helst. Nu ska det vara av en speciell ras, ha en speciell stam osv. Missförstå mig dock inte, jag tycker att alla hästar är fina hästar. Men fick jag välja mellan ett halvblod och en fjording nu skulle jag välja halvblodet.
Och för er som inte är bortskämda som as utan har fått rida på ridskola ett tag innan ni skaffade häst (eller så kanske ni inte skaffat häst än..?), minns ni när man satt och läste Hästfocus och ringade in de hästar man kunde tänka sig? Inte tänkte man på rasen? Inte jag i alla fall. Jag ringade in både araber, travare, halvblod och ponnyer. Och så öppensinnad var jag absolut inte för ett år sedan när jag letade häst.

Och jag & Biscaya i början av sommaren; (haha fint matchat jag vet, men vi skulle bara rida ut en runda)