Blev uteritt idag <:
Hon var väldigt seg i början, sick-sackade fram längst med vägen, var spänd och stannade och backade heeela tiden.
Till slut tröttnade jag och bara drev och lät henne trava på, då slappnade hon av också blev det genast mycket bättre. Pigg och mysig.
Jobbigt är dock att Biscaya är rädd för världens vanligaste saker; Stenar, stubbar och tjocka grenar som ligger på marken.
Det gör det hela ganska så komplicerat emellanåt. Lyckligtvis är hon ju en snäll häst, så hon blir antingen kvickrädd och bara rycker till eller så travar/skrittar hon långsamt förbi dem. Hon är ingen såndär häst som sticker eller tvärvänder och drar hemåt. Blir hon väldigt rädd låter jag henne alltid stå att titta dessutom, hon är min vän, och jag skulle aldrig slå eller tvinga en vän förbi något som den tycker är obehagligt. Då sitter jag hellre av och leder henne förbi det obehagliga. Alla är vi rädda, och man måste ju faktiskt respektera att hästen är ett flyktdjur.
Jag och Biscaya har även en nära relation. Och sitter man på hästen måste den ju försvara en från det läskiga också, så klart allting blir mycket värre när man sitter på än går bredvid.

Krabat fick stå, hann tyvärr inte med honom idag, fick lite skuldkänslor men aja ): Klappade lite och pratade lite med honom. Fy vad jag kommer att sakna honom.