Igår blev det en uteritt med Madelene och Clabbe! Det blev lite utav en självmordsritt, Madde sa att ritten skulle ta 30 - 40min, super tyckte jag, få hinner vi rida innan det blir mörkt, och Biscaya blir inte superduper trött heller, att klättra är ju liksom jobbigt för hästarna.
Men icke sa nicke, vår halvtimmes ritt tog TVÅ TIMMAR. Först klättrade vi i skogen och det var super. Efter ett tag blev hästarna nog väldigt trötta, så utan att vi riktigt tänkte på det så gick det nog ganska mycket långsammare än när vi började. När vi kom till asfaltvägen hem hade det fortfarande inte blivit mörkt, men halvvägs hem sa det poff, och sedan var det supermörkt. Hade vi några reflexer? Dumt nog, så nej, eller jo, jag har en hjälmreflex på min fulhjälm, men inte mer än så. Och bådas hästar är mörka i färgen.
Ni anar inte hur rädd jag var, fy, jag ska aldrig, aldrig någonsin mer riskera att jag måste rida hem i mörkret utan reflexer, så nu blir det banne mig reflexer jämt!
Men ritten gick fint i alla fall, varken Biscaya eller Clabbe är så värst tittiga, det är bara Biscaya som är lite vaksam utav sig, och ibland så får hon för sig att vända hem, men det var inte så farligt idag, stannade bara två gånger typ!
Och det var en slang som låg halvt nergrävd i marken som var superduper läskig haha, hon tänkte hoppa över den, men jag kramade i tyglarna så det blev typ.. ett konstigt hopp, hon satte ner framhovarna på andra sidan slangen, och sedan blev hon helt "HERREGUD DEN ÄR UNDER MIG, FRAMÅT ELLER BAKÅT!?!?!?", sedan kom det en till sådan slang, och då var dte inga problem!
Clabbe blev bara rädd för en ko, och en hund som skällde asmycket, han är hur säker och lugn som helst. Förstår inte hur de lyckats, första gången jag såg honom var han raka motsatsen, han flög i luften hela tiden, huvudet rakt upp och alltid i maximum-speed. Och nu är han liksom aslugn? Så fint att se hästarna gå från att vara tokiga till att bli så harmoniska och lugna.