Hon var inte hoppad överhuvudtaget.

Hon har löshoppats 120cm, med lovord från stallägaren, som har stuteri, och uppsutten hoppning är påbörjad, och hon älskar dte, även om hon ännu är lite osäker.

Uteritterna är bättre. Rider man till berget och inte stöter på något främmande går det oftast alldeles utmärkt. Att rida längst med åkrarna kan jag dock glömma om jag inte har någon med mig.

haha, skitbilder & sådär. men de är de nyaste ridbilderna jag har;

.

Psyke/personlighet/osv: När Biscaya kom var hon inte bara avtrubbad i ridningen, utan i all hantering. Gick en annan häst nära så gick hon iväg direkt. Hon knöt inga band till någon, utan anpassade sig bara och höll sig i bakgrunden. Hon tyckte inte om när jag höll på med henne, man fick inte röra hennes bakben (har en gammal skada på det ena) och hon totalvägrade att lyfta hovarna. Kunde knappt tränsa henne heller, för att hon drog upp huvudet och vägrade stå stilla.

Nu har hon bildat band till både hästar och människor. Hon gnäggar efter både mig och hagkompisar, hon markerar när hon inte vill mer, och hon älskar när jag håller på med henne,borsta, klia osv. Hon älskar det.

Den bästa kommentaren jag NÅGONSIN fått från någon, oavsett vad det gällde, var när jag sa till stallägaren att "Hon verkar tycka om att hoppa!" och han svarade, "Och inte bara det, hon verkar tycka om att leva nu med".

Verkligen det finaste någon hade kunnat säga. Att min häst tycker om att leva, är inte det det absolut finaste man kan få höra om sin häst?

.

Och såhär har hon utvecklats när det kommer till muskulatur;

Början av mars: (Dålig bild, men man ser ju hur tjock hon var i alla fall.)

.

Sedan i april fick hon ju två, ja, två, föl. Då förstod jag ingenting, men nu när jag tänker efter så var det ju självklart att hon var dräktig. Båda fölen dog, och Biscaya förlorade både fett & muskler efter fölningen.

Samma dag som hon fölat. Kolla ryggen, halsen och korset. Jag grät när jag såg hur hon såg ut. Så hemskt. Det värsta var att hon precis börjat bli positivt inställd till saker & ting.

.

Efter fölningen lät jag henne stå i ungefär två, tre veckor, så att hon skulle äta upp sig lite, sedan sa vet. att jag skulle sätta igång henne igen, det skulle vara det bästa för mjölkproduktionen. Sagt och gjort. Såhär såg hon ut när jag satte igång henne. Inte mycket bättre alls. Lite rundare om magen bara. Hon hade inte ens tappat vinterpälsen ordentligt.

Mitten av maj.

22/6, inte så värst mycket bättre, bara rundare om magen och ryggmuskler hade hon börjat få!

.

I mitten av juli sa det poff, och hon började förändras till det bättre. Rundare om rumpan, halsen kraftigare, och väldigt mycket mer ryggmuskler.

10/8. Kraftigare bakparti, mycket, mycket mer ryggmuskler, magen är inte riktigt lika bukig (dock finns den kvar, men hon har ju haft föl, så det får jag nog leva med). den försvann lite när hon fick ryggmusklerna, halsen är väldigt mycket bättre.

Och nu till de nyaste bilderna. Från 23/10.

Hon ser verkligen otroligt mycket bättre ut nu, får nästan dagligen höra att hon inte ser ut som samma häst, alla är så galet förvånade, för ingen trodde att Biscaya skulle kunna bli någolunda fin i varken kroppen eller ridningen, men vi har motbevisat hela högen!

Rund över rumpan!

.

.

Enligt mig så ser hon väldigt mycket bättre ut nu.
Och ni får gärna bedöma hennes exteriör om ni kan, vill veta både för och nackdelar!