Har inte orkat skriva om vad som hände när Biscaya skulle föla, så here it goes:

Natten mellan söndag och måndag fölade Biscaya. Lyckligtvis så sov stallägaren i stallet den natten.
Hade han inte gjort det hade antagligen Biscaya varit död. Hon fick nämligen tvillingar. Dock så var hingsten död innan han kom ut, och stofölet var pyttelitet, och antingen dött innan hon kom ut, eller så dog hon under fölningen.

Det känns väl inte speciellt kul precis.
Eller.
Det känns rent ut sagt förjävligt.
Men det finns inte så mycket jag kan göra åt det, huvudsaken är att Biscaya lever och mår bra. Även om jag tycker att åtminstone en fölunge hade kunnat få överleva.


Biscaya verkar ha tagit detta mycket bättre än vad jag har gjort. Jag var så nere att jag inte ens orkade gå till skolan igår, medans Biscaya varit iprincio den samme hela tiden. Det var bara första dagen hon var lite 'vilsen'. Men så fort hon fick gå med sina hagkompisar så lugnade hon ner sig.
Antagligen så visste Biscaya redan innan att fölen var döda.

Det var väldigt fint att se hur hennes hagkompisar jagade bort hästarna i grannhagarna när de blev för närgångna. Varken Lita eller travarstoet lämnade Biscayas sida.
Det är verkligen otroligt hur duktiga hästar är på vänskap.
haha, vad gay jag låter. Aja.










Såhär spinkig har bebis gått och blivit, fy ): Visserligen en väldigt dålig bild, men kolla på halsen. Och sedan syns det nästan hur smal hon blivit över ryggen och höfterna. Och hennes manke har blivit typ en meter högre nu när ryggen försvunnit på henne.