Fick höra att jag skulle sätta igång Biscaya så fort som möjligt istället för att låta henne stå. Så jag gjorde det, ska dock ta det lungt, skritta barbacka i minst en vecka.

Igår red jag ordentligt för första gången. Fy vad jag hade saknat ridningen. Så underbart att få sitta på hennes varma och trygga rygg igen. Se hela världen från ett nytt, mycket finare perspektiv.

Hon var jätteglad över att få komma ut igen. Fast fick hon inte springa fort ville hon inte gå alls. Ibland var det knappt så att jag kunde hålla henne, speciellt på hemvägen, där finns det en typ 2km lång raksträcka. Hon blev väldigt pigg där.
Och sen när vi kom upp till hagarna blev alla hästar helt fulla med vårglädje och började springa runt och ha sig. Det hetsade självklart upp Biscaya ännu mer, som stod och studsade på samma ställe. Men snäll som hon är lyssnade hon lyckligtvis på mig!

När hon kom in i stallet igen tänkte jag först låta henne stå inne, eftersom stallägaren ändå skulle ta in dom snart. Biscaya höll dock inte med. Hon ville ut till Lita, hennes bästa vän, som tyvärr ska säljas.
Så jag släppte ut henne. Så fort jag kom ut genom dörren mot hagarna och hon fick se Lita så lugnade hon ner sig. Så konstig.

Har ni tänkt på hur mycket finare gångarter hästarna får när dom springer i hagen? Traven och galoppen är alltid så mycket luftigare och det är mycket mer schvung i stegen.
Kan sitta i flera timmar och bara titta på hästarna när de går i hagen. Så himla fina djur. Jag dör lite av lycka inombords när jag tänker på att jag har ett sådant fantastiskt djur.