Det gick skit idag. Biscaya var latast i världen och brydde sig inte alls. Hon verkligen vägrar ta galoppen och slutar jag driva henne när hon skrittar eller travar så tvärstannar hon. Jag måste vara med och passa henne heeela tiden annars tvärstannar hon. När jag longerade över bommar i början gick det dock bra. Det tyckte hon var kul och det är ju alltid något.
Det hela slutade med att jag satte mig rakt ner på marken av frustration. Efter 10 sekunder sökte Biscaya närhet och frågade mig om vi fortfarande var vänner, men jag var så upprörd att hon fick ett "tänker inte vara din vän om du ska vara såhär taskig" också viftade jag bort henne.
Efter det gick det myyyycket bättre, och så fort hon sökte närhet & trygghet igen så fick hon det.
Visst att hon vill lära mig saker, men kan jag inte få ledigt åtminstone ibland? Kan inte ett pass få gå helt utan motgångar för en gångs skull?
Ett framsteg lyckades vi dock med; Innan struntade hon helt i när jag sa att hon inte fick köra ner huvudet i gräset (ny ovana hon dragit på sig, fy), i slutet av passet kunde jag som vanligt bara säga "nej" bestämt så slutade hon.

Förstår verkligen inte. Jag kan i princip inte arbeta henne från marken för hon blir så omotiverad att det är löjligt. Med mig på galopperar hon gärna flera varv. Men utan mig på tar hon högst två galoppsprång i taget om jag inte jagar på henne. Att rida hela tiden bryter mot mina principer, då jag anser att man ska jobba hästen från marken åtminstone en dag i veckan. Men vad ska jag göra för att hon ska bli motiverad? Beröm fungerar inte, godis äter hon inte, vet verkligen inet vad jag ska göra :(
Funderar på om jag ska ta ut mammas NH-tränare och prova.